Socialtjänsten och dess familjerätt ska utreda för barnets bästa och göra en riskbedömning. Ofta kommer de fram till att barnet ska skiljas från en förälder eller båda sina föräldrar (vårdnadstvister/omhändertaganden).
– Men de silar mygg och sväljer elefanter, åtminstone tre stycken.
Bilden ovan visar vad vår research visar är vanligt vid omhändertaganden. Utredningen har inte gjort en sammanställning av föräldrars resurser eller hur de kan frigöras. Barn kommer ofta flytta runt till flera fosterhem (ofta längre och längre bort från sina föräldrar) och handläggarna hos socialtjänsten byts ofta ut. Traumat av vad omhändertagandet innebär, eller traumat med att fortsatt behöva bryta upp från sina nya ”hem” är totalt frånvarande i de 24 utredningar vi granskat och vad vi hört talas om. Detta är inte barnets bästa.
Om föräldrar har problem med sin föräldraförmåga och utredarna påstår att det finns framtida risker, så kan socialtjänsten rekommendera att barn skiljs från en eller båda föräldrarna i vårdnadstvister eller omhändertagandeutredningar. Detta som om det alltid och automatiskt är en bättre lösning att skilja barn från sina föräldrar än att ta tag i föräldrarnas oförmågor. För att skilja barn från sina föräldrar presenteras i utredningarna som en lösning som aldrig borde ifrågasättas eller ens utredas. Trots att de negativa konsekvenserna av sådana ”lösningar” är kända. Skulle dessa lösningars nackdelar presenteras skulle troligtvis även socialnämndens politiker, advokater och domare inse att dessa lösningar istället för att förbättra för barnet kan förvärra för barnet, och kunna göra bättre bedömningar-
Vi har i våra 24 granskningar av utredningar för Barnets bästa, aldrig sett att en analys för
- Vad det omvälvande ingreppet att skilja barnet från sina ena eller båda föräldrar innebär för barnet – är det verkligen alltid barnets bästa?
- Vad lösningen att skilja barn från sina föräldrar kan innebära – är det verkligen barnets bästa?
- Vad den ”lösningen” kostar – är det verkligen värt det och är det barnets bästa?
Vi ska här skriv om punkt 1 och i två senare bloggar om punkt 2 och 3.
1) Analys för att se vad själva ingreppet att skilja barnet från sina föräldrar innebär
Överallt i samhället är vi överens om hur viktigt det är att barn har god tillgång till båda sina föräldrar redan från födseln. Det anser vi vara så viktigt så att vi skattevägen betalar för en föräldraledighet under ett drygt år. Dessutom läggs det kraft på att pappor ska ta ut lika många föräldradagar som mammorna – för barn behöver båda sina föräldrar oavsett om det är mamma eller pappa. Det förstår vi alla. Att behandla barns och dess relation till sina båda föräldrar som något man utan vidare kan motarbeta och nedvärdera är ovärdigt ett rättssamhälle som vårt. Så tänker vi alla.
Men utan att det tillräckligt uppmärksammas så tillåter sig socialtjänsten och dess familjerätt att sila mygg och svälja elefanter, i vårdnadstvister och barnomhändertaganden.
För barn är det omvälvande att en relation till en eller båda av sina föräldrar pulveriseras. Synonymer till ordet omvälvande är omstörtande eller destruktivt. Barn kan då ryckas bort inte bara från en eller båda sina föräldrar utan även syskon, sitt hem, sin förskola/skola, sina kompisar. Ja, det är mycket i ett barns trygghet som skadas, ofta med bestående men för resten av deras liv.
Måste inte en analys av det omvälvande och riskerna med vad det innebär, vara med i utredningar för barnets bästa när man vill skilja barn från en eller båda sina föräldrar. Hur kan man det annars vara för barnets bästa?
- I de 24 utredningar vi granskat finns ingen analys över vad det omvälvande avskiljandet av barn från sin förälder innebär för barnen. Trots att det är ett riskmoment i sig. Det är inte barnets bästa!
Rättsosäker socialtjänst och dess familjerätt
Vi i Barnets bästa har granskat 24 utredningar för barnets bästa. De har inte mindre eller allvarligare brister utan är så undermåliga att de alla är rättsosäkra. Det innebär att de inte bara bryter mot socialtjänstlagen utan även mot vår grundlags krav på ”saklighet och opartiskhet”. Det är allvarligt. Se till exempel här.
Hur lösa detta?
Tyvärr verkar många bara tycka att detta är upprörande fel och att så får det inte vara. Men sedan stannar de. Troligen är du själv eller någon nära dig drabbad av detta. Är det inte så att när något är orätt så är enda sättet att rätta till det att själv organisera sig eller att stödja dem som gör det. Är inte det vad vi kan lära av historien? För media fortsätter att avslöja detta men inget sker.
Så anmäl dig till vårt nyhetsbrev här, kom till våra möten, och bli månadsgivare. Läs om andra sätt att hjälpa till här.
Varmt välkommen i vår konstruktiva kamp!
Barnets bästa