Vad ingen tror: Barn och deras föräldrar kan motarbetas eller skiljas ifrån varandra utan rättssäker grund av socialtjänsten och dess familjerätt. Det kan ske i vårdnadstvister, efter skolors orosanmälningar och vid barnomhändertaganden. Orsaken är deras utredningar för barnets bästa har ett så stort inflytande i domstolarna att domarna ofta dömer därefter. De litar helt enkelt på att socialtjänsten och dess familjerätt har gjort en rättssäker utredning samtidigt som de inte tar sitt egna undersökningsansvar (trots att utredningars rättsosäkerhet ofta är lätt att se). I alla de 24 utredningarna utförda av socialtjänsten och dess familjerätt som vi granskat, så skedde det som aldrig får ske – utan orsak.
Nästa gång kanske det kan var ditt barn, din grannes, eller ditt barnbarn, det gäller. För vem som helst kan göra en orosanmälan och då kan man sitta där. Så har det varit för barn och deras föräldrar vars utredningar vi granskat. Alternativt, många som man inte trodde det om skiljer sig, det kan bli en oväntad vårdnadstvist och plötsligt upptäcker en av föräldrarna och barnets mor- eller farföräldrar att de på rättsosäkra grunder har berövats sitt barn/barnbarn.
Nu ska vi förklara. För enkelhetens skull tar vi bara upp två vetenskapliga utredningsmetoder som måste användas i en utredning gällande barnets bästa. Ursäkta oss också. För detta kräver en längre blogg.
Att utreda för barnets bästa är svårt. För det mesta av vad man får reda på handlar om att någon har sett en händelse de menar inte är barnets bästa. Vi ska göra ett utdrag ur en utredning som vi strax kommer anonymisera och göra tillgänglig på vår webbsajt (fast felet finns i alla 24 utredningar vi granskat).
Utredningens slutsats:
- Att barnets situation är oacceptabel
- Att förälder B är orsaken till detta …
Detta motiveras sedan: Ett exempel på detta är att barnet en gång har känt sig tvunget att hålla tillbaka glädjen över att ha träffat sin förälder A ute när det är förälder Bs vecka, då barnet inte känner att det är tillåtet att visa att barnet saknar sin förälder A.
Utredningsmetod: Att skilja på observation & uttolkning
Det här exemplet bygger på att förälder A intervjuats och motiverat sin önskan om ensam vårdnad (förälder B vill ha gemensam vårdnad). För enkelhetens skull så säger vi att någon råkade videofilma händelsen och därmed är förälder As observation sakligt korrekt.
Men betyder det automatiskt att förälder As förklaring av händelsen är sakligt korrekt?
Varje seriös utredare skiljer på en händelse/observation och dess förklaring – för om en observation är sann så är inte förklaringen automatiskt det. Men detta gör inte socialtjänsten eller dess familjerätt i de 24 utredningarna vi granskat. Därför:
Utredningsmetod: Alternativhypotes
Varje rättssäker utredning måste undersöka andra förklaringar till vad som hänt. Det kallas alternativa hypoteser. För att barnet EN gång inte visat glädje över den andra föräldern, betyder det verkligen att barnet har påverkats såsom utredningen menar?
Alternativa förklaringar/hypoteser som skulle kunna förklara barnets beteende kan vara 1) att barnet var trött 2) att barnet var argt 3) hungrigt 4) kanske att barnet själv ville se till att föräldrarna inte grälade? 5) Förälder Bs negativa påverkan – såsom förälder A uppfattar och utredningen nu hävdar?
Eller 6) När detta bara har hänt EN enda gång – är det verkligen tillräckligt för att motivera att barnet ska separeras från förälder B? Eller signalerar detta att förälder A egentligen försöker använda det gemensamma barnet som slagträ för att få ensam vårdnad? För är det inte lite magstartkt att både tro den andra föräldern om detta och att använda det som grund för att vilja skilja barnet från en nära relation till förälder B? Det har bara skett “en gång”. Det är inte barnets bästa.
Men även 7) att utredarna omedvetet har fattat tycke för förälder A och mot förälder B, så att de okritisk accepterar sådant som stödjer As vilja om ensam vårdnad (även om det är oseriöst) och döljer sådant som motsäger det, samt därmed sviker barnets bästa.
Ja, vilken alternativ förklaring/hypotes kan bäst förklara det skedda?
Det är här två exempel på så kallad vetenskaplig utredningsmetodik som måste användas för att göra rättssäkra utredningar. Detta förstår alla när vi förklarar: Man måste undersöka alla människors påståenden och tolkningar så. Men varför är det inte uppenbart för socialtjänsten och dess familjerätt?
Speciellt eftersom just vad olika människor har sett och hur de tycker att det inte är barnets bästa, är vad man mest utgår ifrån i utredningar som dessa. De som sett något kan vara föräldrar, förskolepersonal, skolpersonal, familjehemsföräldrar, personal på hem för vård och boende (HVB-hem) men även utredarna själva. Alla relevanta observationer måste utredas på detta sätt. För ingen människa har automatiskt rätt i sin uttolkning av en observation. Observera att detta även gäller familjehemsföräldrarnas, personal på HVB-hem samt utredarnas egna observationer och uttolkningar. Inte ens de går fria från dessa vetenskapliga utredningsmetoder när man gör rättssäkra utredningar!
- Att 1) skilja relevanta händelser från dess förklaring/tolkning för att sedan 2) pröva detta med alternativa förklaringar/hypoteser, har vi aldrig sett i någon enda av de 24 utredningar vi granskat. Det är rättsosäkert.
Hur det istället går till – de ”tror”
Vi tog upp detta. Men för den kritiken blundar socialtjänsten, dess familjerätt liksom Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Vi vet. För utredarna svarade:
Att de trodde på att förälder A talade sanning.
Trots att de bara hade sin egna tro på att ha utrett riktigt, så hävdade utredarna att detta var ”fakta”. De gjorde ingen undersökning av alla ”fakta”. Så hela utredningen och dess slutsats var egentligen baserad på vad de ”troddde”. För utredarna var detta alltså ”fakta”.
Men nog måste cheferna förstå bättre, tänkte vi. Nej, chefen för familjerätten bekräftade att utredningen var korrekt – utredningsmetoder som de vi berättat om måste inte alls användas, tvärtom. Det räckte med att utredarna trodde på förälder A. IVO, Inspektionen för vård och omsorg höll med.
När du läser det här så tänker du säkert att det låter så otroligt, att du inte kan tro att det är sant. Eller hur? Vi tänkte också det. Men tyvärr, det är sant. Vi har det på skrift om du undrar och ljudinspelningen från mötet som bevisar det kan du lyssna på genom att klicka här.
På detta rättsosäkra sätt fortsätter det i alla de 24 utredningarna vi har granskat – ingenstans används vetenskaplig utredningsmetodik. Det intressanta var dock att de menade att det räckte med att dokumentera enligt Barns Behov i Centrum, BBIC, vilket inte är en utredningsmetodik alls (se en bit ned i vår andra blogg här för förklaring).
Ursäkta att vi frågar. Men är det inte något egendomligt icke-akademiskt över dessa socialtjänstemän, där sju av tio sägs vara organiserade i Akademikerförbundet och kunniga inom just social vetenskap? Utredningsmetoder som de ovan är enkla grunder inom vetenskaplig utredningsmetodik.
- Hur välutbildade akademiker inom socialtjänsten, dess familjerätt och inspektionen för vård och omsorg (IVO) direkt och indirekt kan hävda att ”tro” är tillförlitlig utredningsmetodik för barnets bästa, och att vetenskaplig utredningsmetodik inte är nödvändig, trots upprepade ifrågasättanden och intervjuer, signalerar för oss om en osund organisationskultur. Eller vad kan annars motivera att välutbildade akademiker oberoende av varandra, inom sitt egna område social vetenskap agerar så? Speciellt när det för så många av oss andra är uppenbart att man måste arbeta med till exempel alternativa tolkningshypoteser?
- Hur tror du det känns när ett domstolsbeslut utpekar dig som en så dålig förälder att du förlorar ditt barn utifrån rättsosäkra utredningar som dessa?
- Ska barn kunna förlora den nära kontakten med sina föräldrar utifrån rättsosäkra utredningar som dessa?
- Alltså, utifrån socialtjänstens och dess familjerätts rättsosäkra grunder kan barn motarbetas/skiljs från en eller båda av sina föräldrar, sina syskon och mor- eller farföräldrar av socialtjänsten och dess familjerätt.
Den nödvändiga riskanalysen är fullständigt ofullständig och inkompetent
Enligt lagen så måste socialtjänsten även göra en riskanalys. Det finns ett antal områden för vanvård och för dem både risk- och skyddsfaktorer. Men i ingen av de 24 utredningar vi granskat, har vi sett en omdömesgill genomgång i alla områden utifrån alla dess risk- och skyddsfaktorer? Vanligt är att utredarna och utredningen inte har ordning på vilka riskfaktor som hör till vilken form av vanvård och även att riskfaktorer kan tas upp som vanvård. Tillspetsat är det som att konstatera: Förälder A har problem med narkotika. Men det gör inget för hen är portad på Systembolaget. Så förutom att bryta mot lagen, var är professionalismen?
En av socialtjänstlagens viktigaste uppgifter, är … borta
Enligt socialtjänstlagens så ska socialtjänsten och dess familjerätts grundläggande arbete gå ut på att frigöra människors resurser. Men i alla de 24 utredningarna så har vi aldrig sett ens ett försök till sammanställning av människors resurser och en analys i syfte att frigöra dem. När den “nya” socialtjänstlagen togs fram 1982 ansågs detta vara så viktigt att det skrevs in i socialtjänstlagens portalparagraf som sägs förklara vad den lagen syftar till (se dess första kapitel och första paragraf).
Är inte det ett exempel på hur socialtjänsten och dess familjerätt faktiskt förfelar syftet med den lag som är grunden för deras existens – socialtjänstlagen?
Uppgörelse med organisationskultur
Vanvårdsutredningen kunde konstatera att över 250 000 barn vanvårdades fram till 1980. I utredningen skildras att när barnen äntligen vågade ta kontakt och berätta om hemskheterna så kunde socialarbetare istället använda sin ställning till att systematiskt bekämpa barnen och skydda förövarna? (Klicka på bilden så får du en förstoring av texten från Vanvårdsutredningen som gjordes 2011)
Vilka drivkrafter skapade så osunda och hemska beteenden?
Har socialtjänsten och dess familjerätt idag kommit till rätta med de dolda drivkrafterna och den destruktiva organisationskulturen? Hur då? När då? Tillräckligt?
Vår förståelse utifrån våra 24 granskningar är att organisationskulturen fortfarande är sådan att barnets bästa systematiskt kan traumatiseras och att de föräldrar och barn som protesterar, istället förföljs och systematisk bekämpas. För i några fall har vi följt barnens utredningar i upp till tre omgångar. Det rättssäkra men även detta understöds av experten Bo Edvardssons omfattande kompetens och forskning – sök till exempel på “förföljande” på www.vetenskapligutredningsmetodik.nu.
Några exempel på medias avslöjanden som stödjer det ovan: Utredningar baseras på skvaller” och “Man kan manipulera en utredning utan att ljuga“.
Tänker du också blunda?
Ska vi samhällsmedborgare inte kunna lita på att socialtjänsten och dess familjerätt:
- Kan göra rättssäkra utredningar för barnets bästa?
- Använder vetenskaplig utredningsmetodik, som de två metoderna vi tagit upp här, samt känner till vetenskaplig utredningsmetodik när vi tar upp det och frågar om det – inte tittar oförstående på en och undrar vad vi pratar om?
- Gjort upp med en numera erkänt destruktiv organisationskultur?
- Gör en fullständig och kompetent riskanalys?
- Gör en omfattande resursanalys (och inte förrän man är säker på att ha uttömt möjligheterna att frigöra människors resurser, går på alternativet att motarbeta eller skilja barn och föräldrar åt)?
- Inte slösar med våra skattepengar?
För avsaknaden av det ovan innebär att barn och föräldrars grundläggande rättighet till privat- och familjeliv enligt FNs deklaration om de Mänskliga rättigheterna artikel 12, kränks.
- ”Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, …
- och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende.
- Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.”
Samt att barn och människor istället traumatiseras av den myndighet som enligt lagen har barnets bästa som sin uppgift. Och som ska försvara dessa barn och deras föräldrar mot godtyckliga ingrepp.
Tänker du också blunda?
Eller vill du hjälpa oss skapa rättssäkra utredningar som säkerställer barnets bästa för våra skattepengar? I så fall:
1) Stöd namninsamlingen på vår webbsida genom att klicka här.
2) Boka in vårt offentliga möte där vi konstruktivt ställer ansvariga politiker till svars på torsdagen den 13 oktober klockan 18:15 i Storstockholm genom att klicka här.
Eller ännu bättre, kan du tänka dig att hjälpa till? Läs här om hur du kan hjälpa till tillsammans med andra.
Konstruktiva hälsningar
Barnets bästa