Media blundar – för de egentliga avslöjandena

Upprörande avslöjande. Men varför blundar media för de egentliga orsakerna?
Upprörande avslöjande. Men varför blundar media för de egentliga orsakerna?

Myndigheten Socialtjänsten och dess Familjerätt ska skydda ”barnets bästa”.

Men kan systematiskt sabotera ”barnets bästa”.

Här är några av de avslöjandena som media blundar för.

Enstaka händelser gör bra avslöjanden och rubriker. Tidningen kan verka stå på medborgarnas sida och inte etablissemangets.

Men egentligen? Frågorna som inte ställs? Insikterna som borde finnas – men inte finns. Hitintills har ingen journalist avslöjat de orsaker som gör att vi får ett slut på att ”barnets bästa” tyvärr systematisk kan saboteras av den myndighet som just har det som sin uppgift. Nederst har vi sammanfattat Expressens avslöjande. Istället fortsätter sabotaget mot barnets bästa. Ja, det är bara att vänta på nästa avslöjande. Och nästa. För media blundar för de egentliga avslöjandena, så att vi inte lär oss vad vi faktiskt kan göra för att förändra det här.  Så att det hela fortsätter år efter år.

Här är några av frågorna som borde ställas. Och svaren. Och gissa. Gissa vilka som måste se till att få ett stopp på det här? Så att barnets bästa verkligen värnas?

Först en ursäkt: Det här är en längre blogg. Vi uppfattar att så många blundar för problematiken och att en ordentlig analys av roten till det onda inte görs. Vi i Barnets bästa vill inte vara raljerande utan konstruktiva. Vi vill bidra med fördjupade insikter och kunskaper. Det innebär en längre blogg. Vi ber om ursäkt och hoppas att du kommer tycka det var motiverat när du kommit till dess slut.

Utgångspunkten media inte uppmärksammar

Att motarbeta eller ta bort barn från sina föräldrar är det hemskaste, strängaste och mest traumatiserande livslånga straff ett samhälle kan ge en människa. I dessa fall en förälder, dess mor- eller farföräldrar och andra nära anhöriga. Och barnen (det är utifrån hur de drabbas som ideella föreningen Barnets bästa skapats).

Därför måste ett sådant beslut baseras på en utredning som är rättssäker, saklig, opartisk eller såsom många jurister formulerar det ”lever upp till objektivitetsplikten” (detta kommer från vår grundlag Regeringsformen, kapitel 1, paragraf 9).

Det kräver att man använder sådana utredningsmetoder som genom upprepade vetenskaplig forskning har kunnat konstateras vara tillförlitliga för dessa krav. Detta kallas för vetenskaplig utredningsmetodik (Motsatsen är att man använder metoder som det inte finns något vetenskapligt belägg för. Som att intervjua en person och anamma hens uppfattning men inte den andres. Finns inga vetenskapliga belägg för att det är ett rättssäkert arbetssätt, och så vidare. Poängen är att just att man använder utredningsmetoder som vetenskapligt har visat sig tillförlitliga samt inga metoder som undergräver dem).

Detta gäller för alla socialtjänstens och dess familjerätts utredningar för 1) vårdnadstvister, 2) omhändertaganden, 3) tvångsomhändertaganden, 4) av familjehem och 5) hem för vård eller boende (HVB-hem), och så vidare.

Frågorna som media inte ställer:
  • Hur har socialtjänstemännen fått en sådan utbildning och kompetens så att de kan göra rättssäkra, sakliga och opartiska utredningar med hjälp av vetenskaplig utredningsmetodik?
    • Jämför med medias rapportering om Macchiarini-skandalen på Karolinska universitetssjukhuset. Det fanns inget tillräckligt vetenskapligt underlag för Macchiarinis operationer!
    • Men det finns inget vetenskapligt belägg alls för socialtjänstens arbetssätt – arbetssätt som på rättsosäker grund traumatiserar barn och deras föräldrar. Ändå finns det inte en enda artikel i media som tar upp detta!
Svaren media därför inte får fram:
  • För att kunna göra rättssäkra barnutredningar måste man ha en utbildning inom utredningsmetodik motsvarande 30 högskolepoäng (källa Bo Edvardsson, docent i psykologi, leg psykolog samt docent i socialt arbete – www.vetenskapligutredningsmetodik.nu).
    • Ingen socionomutbildning fram till idag har haft en tillräcklig utbildning i vetenskaplig utredningsmetodik. Istället har det kanske varit/är kortare kurser om några veckor utan tillräckligt kvalitet, ibland är det frivilliga kurser och ibland med grupptentamen, visar den research vi fått fram.
  • Socionomutbildningarna är inga yrkesutbildningar utan ger en kompetensgrund för många olika yrken.
    • Som utbildad socionom har man således inte tillräcklig utbildning i de vetenskaplig utredningsmetoder som krävs för vårdnadsutredningar och omhändertagandeutredningar så att de görs på rättssäkert, sakligt och opartiskt sätt.
  • Socialstyrelsen har inte heller några tillräckligt detaljerade direktiv som säkerställer rättssäkra, sakliga och opartiska utredningar som använder vetenskaplig utredningsmetodik.
    • Trots det verkar många socialtjänster med dess familjerätter samt de ansvariga kommunpolitikerna upprepat hävda att dokumentationshjälpmedlet Barnets behov i centrum (BBIC) är tillräckligt.
    • Barns behov i Centrum (BBIC) kan sägas ge hjälp för att nio grundprinciper samt att olika risk- och skyddsfaktorer bör dokumenteras. Men ingenstans finns beskrivet HUR denna information fås fram med hjälp av vetenskapliga utredningsmetoder (kan undersökas själv här).
      Man skulle kunna säga att BBIC beskriver VAD som bör fås fram men inget om HUR det fås fram med vetenskapliga metoder. Jämför med att ett blodprov måste tas. Men HUR det ska göras måste finnas dokumenterat samt att ansvarig sköterska och laboratorieassistent utbildats i det. Eller hur.
    • Så, varifrån får dessa socialtjänstemän kompetens för HUR de på ett rättssäkert sätt ska få fram den information som ska dokumenteras i enhetlighet BBIC? För att göra rättssäkra utredningar är inget någon kan utan utbildning.
  • Att varken socialstyrelsen eller Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och tyvärr Barnombudsmannen upptäcker de rättsosäkra utredningarna verkar kunna bero på bland annat dessa två orsaker: Att de som arbetar med de här områdena är socionomer som tidigare varit anställda på socialtjänsten eller dess familjerätt och som själva gjort godtyckliga utredningar i. Var det inte fel då så är det inte fel nu. Samt att de som arbetar med detta område saknar grundläggande kunskap om att det krävs vetenskapliga utredningsmetoder för att utredningarna ska bli rättssäkra, sakliga och opartiska. Det innebär att de myndigheter som har till uppgift att inspektera, granska och kontrollera socialtjänsten inte kan göra korrekta granskningar. Och så fortsätter de rättsosäkra utredningarna som straffar och traumatiserar barn, deras föräldrar och saboterar deras rätt till social och ekonomisk trygghet. Allt i motsats till ”Barnets bästa”.
Konsekvenser

Utan dessa utbildningar och direktiv, hur kan socialtjänsten och dess familjerätt kunna genomföra rättssäkra, sakliga och opartiska utredningar? Finns det någon som kan svara på det?

Vi har själva utifrån kunskaper om vetenskaplig utredningsmetodik granskat 24 utredningar i Järfälla, en av Storstockholms kommuner, gällandes vårdnadstvister, omhändertagande och tvångsomhändertaganden. De var alla allvarligt rättsosäkra. Knappt en enda utredning använder en enda relevant utredningsmetod när det finns några hundra sådana (det i sig är nästan är en bragd i sig – hur kan man misslyckas så?). Vi i Barnets bästa tänker publicera några sådana anonymiserade utredningar så att alla själva kan granska dem för att upptäcka frånvaron av vetenskaplig utredningsmetodik och hur rättsosäkra de är.

Tyvärr är det så illa att detta även bekräftas av all forskning vi kommit över, se till exempel www.vetenskapligutredningsmetodik.nu där även många av de 350 enskilda granskningar av socialtjänstens vårdnadstvist- och tvångsomhändertagande-utredningar finns (känner du till någon annan forskning som bekräftar motsatsen så hör gärna av dig till oss).

Avslöjandena som media inte gör

… och som verkligen skulle förhindra att den myndighet som systematiskt kan sabotera ”barnets bästa” slutar med det:

  • Att varken socionomutbildningar, de utbildade socionomerna, eller de direktiv som finns för utredningar för ”barnets bästa”, säkerställer att vetenskaplig utredningsmetodik måste används så att dessa barn och deras föräldrar blir utredda på ett rättssäkert, sakligt och opartiskt sätt.
  • Att socialtjänstemännen inte har tillräcklig utbildning för att göra rättssäkra, sakliga och partiska utredningar av barn, dess familjer och föräldrar.
  • Att all relevant forskning dessutom visar på att dessa utredningar istället är rättsosäkra, osakliga och partiska, det vill säga inte alls lever upp till objektivitetsplikten.
  • Att barn och föräldrar ofta motarbetas/skiljs från varandra i vårdnadstvister, i omhändertaganden eller i tvångsomhändertaganden på godtyckliga grunder, samt att barn kan komma att vanvårdas av den kvarvarande föräldern eller på familjehem eller hem för vård eller boende, utan att det uppmärksammas av socialtjänsten (som för flickan Donia Hassan). Alternativt att barn som borde tvångsomhändertas inte gör det för att utredarna som känner sig fram istället för att använda vetenskapliga utredningsmetoder.
    • Att detta är en viktig orsak till alla de avslöjanden som skett i media fram tills idag. Och tyvärr kommer fortsätta ske. Vi väntar bara på nästa avslöjande. Och nästa.
    • Som sagt hur många artiklar i media har du inte läst om läkaren Macchiarini och att just avsakanden av vetenskapligt stöd för de operationer han utför. Och hur många artiklar har du läst om att socialtjänsten och dess familjerätt saknar vetenskapligt stöd för de utredningar de gör som traumatiserar barn och föräldrar för resten av deras liv? Vi har fram tills denna blogg skrivs i augusti 2016 inte läst en enda sådan artikel i media.
  • Att vårt svenska rättssamhälle och den myndighet – socialtjänsten och dess familjerätt – som fått till uppgift till att skydda ”barnets bästa” istället systematisk kan sabotera det!
  • Att de ansvariga kommunpolitikerna konsekvent får fly undan sitt ansvar. Media påpekar inte de ansvariga kommunpolitikernas ansvar (de som sitter i kommunernas socialnämnd) trots att deras ansvar tydligt framgår av socialtjänstlagen. Hela lagens andra kapitel handlar om detta.
    • Idag är de utsatta föräldrar – trots de trauman de utsätts för – som orkar försöka ta tag i det här och förbättra det, utan kunskap. Utan kunskap om att det är kommunpolitikerna i sin kommuns socialnämnd som är ansvariga för kommunens socialtjänst och dess rättsosäkerhet. Och därför utan kunskap om att de som samhällsmedborgare kan påverkas sina politiker och om de inte lyssnar, tillsammans med andra verka för att de inte återväljs i nästa kommunalval. Sådan kunskap ger makt – demokratisk makt!
  • Att media här gör ett undermåligt jobb som så kallad ”tredje statsmakt”. Med det uttrycket menas att massmedia har en uppgift att som oberoende maktsfär att bevaka samhället och förbättra det. Trots att barn och deras föräldrar på rättsosäker grund kan utsättas för samhällets hemskaste och mest traumatiserade straff, så blundar media för roten till det onda.
Och gissa …

Gissa vilka som måste se till att myndigheten som enligt lagen ska värna barnets bästa också ska göra det?

Vi i Barnets bästa har gjort en gedigen analys av problematiken, ja, vi har gjort en omfattande rot-orsaks-analys som imponerat på många – se här. En slutsats är att det är ett omfattande problem.

Få journalister kommer varken vilja eller orka ta tag i det – som du ju faktiskt kan se. Det har inte skett någon märkbar förbättring. När journalister ändå gjort ordentliga insatser som  Uppdrag Gransknings reportage Mardrömmen, Sveriges Radios reportage ”Att ta ett barn” och Dagens Nyheters Maciej Zarembas ”Rättvisans demoner”, så har det ingen avgörande effekt. För socialtjänsten bryr sig inte (i debatten efter reportaget Mardrömmen så framkommer att socialstyrelsen konstaterat att inga allvarliga fel har begåtts).

Likaså är det få ansvariga kommunpolitiker som bryr sig (de som sitter i socialnämnderna). De kanske är upptagna av att tänka på att göra politiska utspel mot de andra politiska partierna istället för att tillsammans med dem lösa detta – för gemensamma initiativ ger inte fler röster. Trots att så många föräldrar varit upprörda så länge så är det inget våra ansvariga kommunpolitiker uppmärksammar. Det får oss att undra över vad som skett inom politiken. De verkar distanserade från viktiga mänskliga rättigheter – de om samhällets medborgares rätt till privat- och familjeliv som bara kan få kränkas om man rättssäkert kan konstatera att de brister i sitt föräldraansvar (om nu inte resursperspektivet borde tillämpas). Inte annars.

Ideella föreningen Barnets bästas svar är att det bara är vi föräldrar, nya partners, mor- och farföräldrar tillsammans med andra som inser hur allvarligt det här är som kan skapa en förändring. En förändring genom att vi enar oss, konstruktivt organiserar oss – oavsett partitillhörighet – och i grunden litar på oss själva och själva bygger en stark konstruktiv ideell rörelse. Och till sist använder vår styrka och starka opinion till att se till att de kommunpolitiker inte återväljs som inte aktivt kommer säkerställa:

  • En rättssäker, saklig och opartisk socialtjänst med dess familjerätt som genom vetenskaplig utredningsmetodik tillvaratar barnets bästa.
  • Att detta sker utifrån socialtjänstlagens ansvar för att frigöra resurser. Det vill säga att de barn, föräldrar och familjer som har problem tillsammans istället får stöd i första hand för att frigöra sina mänskliga resurser så att problemen löses (att frigöra människors resurser är en av socialtjänstens viktigaste uppgifter, se till exempel socialtjänstlagens första kapitel och första paragraf).
    • Istället för att konstatera problem och motarbeta/skilja barn från den ena eller båda av deras föräldrar, ofta syskon, mor- eller farföräldrar och andra viktiga som står dem nära.
    • När detta inte är möjligt så måste barn skiljas från en eller båda sina föräldrar.
  • Att socialtjänsten har en helhetssyn vilket innebär att de inte ska traumatisera barn och deras föräldrar med livslånga och allvarliga konsekvenser för deras liv och hälsa. Socialtjänsten ska verka för barns och föräldrars sociala och ekonomiska trygghet (se socialtjänstlagens portalparagraf – första kapitlet och dess första paragraf).
  • Att alla de barn och föräldrar som rättsosäkert drabbats får upprättelse och hjälp att återförenas och stöd för att bli av med sina trauman! För troligen måste alla tidigare rättsosäkra utredningarna upphävas och alla de domar där de rättsosäkra utredningarna spelat en väsentlig roll upphävas de med. Men det är samhällets ansvar och inte vårt som individer.

Vi föreslår att du själv följer oss – Barnets bästa – i vårt initiativ att ena oss. Vi planerar ENAS-möten som det vi höll i Maj i Stockholm, under hösten 2016 förhoppningsvis Göteborg, Malmö och kanske Karlskrona samt om vi löser tekniken även över internet (hjälp oss gärna om du vet hur man kan lösa det bra).

Så anmäl dig till vårt nyhetsbrev här och ”gilla” oss på Facebook här.

Eller ännu bättre, kan du tänka dig att hjälpa till? Läs här om hur du kan hjälpa till tillsammans med andra.

Pust, stånk, stön

Har du orkat läsa ända hit? Grattis! Vi hoppas du tycker att vi varit konstruktiva och gett dig insikter om förhållanden som sällan uppmärksammas. Att det motiverat den här längre bloggen och din längre lästid.

Välkommen i vårt konstruktiva förbättringsarbete!

BARNETS BÄSTA - Ideell förening för främjandet av det hjärtskärande behovet av sakliga, opartiska och rättssäkra utredningar av barn, utförda av Familjerätten och Socialtjänsten, med flera. - För utan sådana kvaliteter kan inte ”barnets bästa” garanteras!

Expressens artikel i sammandrag:
  • Föräldrarna tillsammans med barnen lockas till ett möte med socialtjänsten. Där lurar de föräldrarna att lämna barnen med socialtjänstpersonalen för att de vuxna ska kunna prata. Sedan tar socialtjänsten barnen.
  • I rummet meddelar de föräldrarna vad som skett. Föräldrarna ramlar ihop i rummets hörn och måste köras till akutpsykiatriska kliniken. Det är början till vad som rimligtvis blir ett livslångt trauma. För fortfarande ett år senare vaknar pappan varje natt och minns den sista stunden med barnen. Mamman klarar inte ens av att prata om det. De känner sig också stämplade som dåliga föräldrar.
  • Detta trauma för föräldrarna kommer troligen finnas där för resten av deras liv. Traumat kommer inkräkta på deras tankar och självkänsla. Inkräkta på deras arbetsliv. Deras ekonomi. Deras hälsa. Deras tilltro till samhället. Ja, var ska uppräkningen sluta? Och då har vi inte brytt oss om att återge barnens trauma (knappast att värna ”Barnets bästa”).
  • Beslutet grundas på en metod som kallas ”Intervju om anknytningsstil” (IAS). En metod som för ovanlighetens skull påstås ha vetenskapligt stöd och som ungefär vart femte socialtjänst har börjat använda. Och med den kan de döma ut föräldrar.
  • Men metoden ”Intervju om anknytningsstil” (IAS) döms ut av Sveriges främsta expert på området ”Skandalöst att socialtjänster använder detta”. Förutom allvarliga feltag så saknar den vetenskapligt stöd inför sådana beslut.
  • Enligt Lilian Elmqvist, områdeschef vid barn- och ungdomsvården inom socialtjänsten i Jönköpings kommun, är det som en olycka i arbetet, det vill säga att det inte är vanligt att de sviker ”barnets bästa”.
  • Alltså: Artikeln fångar det enskilda fallet men inte det så mycket större: socialtjänsten har inte vetenskapligt stöd för att de arbetssätt de använder innebär rättssäkra, sakliga och opartiska utredningar av barn. Det innebär att barn och deras föräldrar kan dömas till samhällets hemskaste och mest traumatiska straff på godtyckliga grunder, något som är förbjudet enligt vår grundlag.
  • Här läser du Expressens artikel.