En utrednings olika faser
Oavsett vilken typ av utredning det rör sig om, vårdnadsutredning, utredning vid omhändertagande eller utredning av familjehem, så finns det ett antal faser, närmare bestämt minst sex stycken, som måste gås igenom. Dessa är: informationsinsamling, analys, riskanalys, resurssammanställning, resursanalys och bedömning med risk- konsekvensanalys avseende de åtgärder som föreslås.
En utredning bör ha en klar frågeställning om vad som ska utredas och vad utredningen ska svara på. Frågeställningen kommer att styra utredningen. Den styr vilken information som samlas in, vilka personer som intervjuas och vilka risker som behöver bedömas.
När frågeställningarna definierats börjar utredningen med att information samlas in. Socialtjänsten intervjuar personer i barnets omgivning, men använder sig också av olika register – socialregister, polisregister – som informationskällor. Det insamlade materialet ska sedan kritiskt granskas med hjälp av metoder som källkritik, precisering samt basfrekvens och utsagor ska vara bestyrkta. Materialet ska även sållas, så att man får fram den information som är relevant för utredningens frågeställning och som ska användas i analysfasen.
Enbart sådant material som är rimligt preciserat samt sakligt och opartiskt belagt och bestyrkt och samtidigt relevant för frågeställningen ska tas med till analysen.
Även vid analysen används vetenskapliga utredningsmetoder, såsom falsifiering och alternativa tolkningshypoteser. Det innebär att man aktivt söker alternativa förklaringar och tolkningar till händelser och utsagor. Det är här viktigt att olika förklaringar och tolkningar som kommer fram dokumenteras och testas, för att den bedömning som sedan görs och det beslut som tas verkligen ska vara för barnets bästa.
Det behöver också göras en riskanalys, där samtliga föreliggande risk- och skyddsfaktorer ska vägas ihop. Riskanalysen kompletteras med en sammanställning och analys av förälderns eller familjens resurser och hur dessa kan användas för att förbättra situationen för barnet.
Exempel: Utredarna har på sakligt och opartiskt kunnat konstatera att en förälder brister i föräldraförmåga. Frågan är nu hur kan socialtjänsten hjälpa föräldern att förbättra föräldraförmågan och eliminera bristerna? Vilka goda förmågor har föräldern ifråga? Vad har personen för kompetenser, motivation, arbete? Vad har hen för nätverk? Det är exempel på en persons resurser.
När resurssammanställningen är gjord, så behövs också en resursanalys. Hur kan förälderns resurser frigöras så att de förstärks och utvecklas till att kompensera och eliminera personens brister i föräldraförmåga? Hur kan socialtjänsten stärka denna förälder och få vänner och mor- och farföräldrar att ställa och stötta föräldern? Hur kan socialtjänsten själv ordna avlastning och regelbundna stödjande möten?
Till sist utarbetas bedömningar av vad som bör göras åt situationen. För bedömningarna bör också göras en risk och konsekvensanalys av bedömning och åtgärd på kort och lång sikt. Kommer åtgärderna att ge önskat resultat? Eller kommer operationen att lyckas men patienten dör? Kommer det att bli bra för barnet, med nära och kärleksfulla relationer till båda sina föräldrar för resten av livet?
Den sista frågan behöver alla utredningar ställa. För att ett beslut ska tas i enlighet med utredningen och bedömningen, behöver den frågan också vara med ”JA” besvarad i utredningen.